Naturens kraft och visdom har genom alla tider varit föremål för människors andlighet. Även om ursprungsfolken använt olika namn – Visdomens gudinna, Moder jord, Wakan Tanka – så finns hos dem alla en insikt om att denna heliga kraft genomströmmar allt liv på jorden. Därav den djupa vördnaden för naturen. Man har förstått att inga uttryck för den heliga kraften någonsin kan forceras – att alla försök att betvinga och manipulera livskraften utan undantag leder till att något kommer till skada.
Förlossningsvården är ett bra exempel. Kvinnor som har fött barn på sina villkor beskriver ofta födseln som en livsavgörande initiationsrit som skänkt en bestående styrka och självkänsla.
”Den bästa liknelsen är väl att man har sex och får orgasm. Det går liksom inte att forcera fram det, utan man kommer till olika platåer och sedan kulminerar det i nånting – om man känner trygghet och tillit, och befinner sig i ett rum där det råder frånvaro av stress”, säger barnmorskan och bloggaren Märta Cullhed-Engblom i en intervju för Folkets Radio.
”Det är bara det”, tillägger hon, ”att den orgasmen (när en kvinna föder barn) är tusen gånger större än en vanlig orgasm och kräver ännu bättre förutsättningar.”
Hon ger uttryck för något jordemödrar har vetat i alla tider. Men denna uråldriga visdom har ingen plats i den moderna förlossningsvården. Den födande kvinnan stressas – en stress som ofta inleds redan i taxin till BB – och hennes naturliga hormonflöde avtar. Då kan hon klassas som värksvag, vilket blir inledningen på en rad olika ingrepp, som kan kulminera i ett kejsarsnitt. Detta systemfel finns väl beskrivet i boken Revolution i BB-fabriken, av Kristina Turner och Maria Bengtsson.
Vördnaden för naturen har till stor del gått förlorad i vår kultur. Hänsynslös exploatering har lett till att bara några få procent av jordens ekosystem är helt intakta idag. Men vad är det då som gett upphov till detta förhållningssätt? Hur har vi inlemmats i ett system som i så hög utsträckning bygger på att forcera och manipulera? Varifrån kommer impulsen att till varje pris försöka kontrollera livets krafter?
”Från det vi föds”, skriver ekologen och författaren Derrick Jensen i boken Endgame, ”lär vi oss att hata livet, hata naturen, hata det vilda, hata vilda djur, hata kvinnor, hata barn, hata våra kroppar, hata och frukta våra känslor, hata oss själva.”
Man kan tycka att han tar ut svängarna, men han gör ett viktigt förtydligande:
”Det hat som vi burit på tillräckligt länge känns inte längre som hat. Det känns snarare som tradition, ekonomi och religion.”
Häri ligger en djup sanning. När man blickar ut över kalhuggna skogar och förgiftade vattendrag är det enkelt att skylla förstörelsen på vinstmaximeringen i det ekonomiska systemet. Det är ju ingen som hatar och vill förstöra naturen. Det är helt enkelt så vår ekonomi fungerar. Det är så vi bygger vårt välstånd.
Men låt oss för en stund tänka bort alla system. Hur skulle en tidsresenär från bronsåldern betrakta dagens värld? För den oindoktrinerade blicken skulle nog hatet synas ganska tydligt. Tidsresenären skulle även märka att världen kommit att genomsyras av något främmande – av en impuls att till varje pris förslava naturens krafter och utplåna det vilda.
Mytologiforskaren John Lamb Lash kallar denna impuls biofobisk (biophobic) och spårar dess ursprung i vår kultur tillbaka till de abrahamitiska religionerna. Dessa ska som bekant ha tagit sin början med Jahve, som uppenbarade sig för Abraham.
Det framstår onekligen som att det är en biofobisk gud som kliver in på scenen i Gamla testamentet. Jahve påför människor hundratals olika förbud gällande livets mest naturliga element, såsom vår sexualitet och vår hygien; vad vi får äta och vad vi inte får äta, etc.
Jahve framstår dessutom som en svartsjuk tyrann. ”Jag är Herren, din Gud. Du skall inga andra gudar hava jämte mig”, lyder det första budordet i Bibelns.
Och i Femte Moseboken står det:
”I skolen i grund föröda alla platser där de folk som I fördriven hava hållit sin gudstjänst, vare sig detta har skett på höga berg och höjder eller någonstädes under gröna träd.
I skolen bryta ned deras altaren och slå sönder deras stoder och bränna upp deras Asheror* i eld och hugga ned deras gudabeläten, och I skolen utrota deras namn från sådana platser.”
Dessa genocidala uppmaningar – precis som det första budordet – bygger naturligtvis på vetskapen att det visst finns andra gudar; hedniska gudomligheter som genomsyrar naturen och manifesterar sig i alla slags varelser; i moln och floder, träd, och klippor.
Men Bibelns gud tolererar ingen av dessa sinnliga krafter. Jahve kräver att vi ser Jorden som en syndig plats som är tom på gudomlighet.
”På ett märkligt sätt”, skriver John Lamb Lash i boken Not In His Image, Gnostic Vision, Sacred Ecology and the Future of Belief, ”förbjuder den bibliska gudomen som påstår sig ha skapat jorden, mänskligheten att avguda hans verk. Att en konstnär kräver personlig tillbedjan av sig själv samtidigt som han förbjuder att man vördar hans verk, är ganska bisarrt betraktat i mänskliga termer”.
Enligt Gamla testamentet är Jahve den allsmäktige och kärleksfulle Gud Fader som skapat universum. Enligt andra uttolkare var Jahve inget annat än en förryckt demonisk bedragare, närmare bestämt arkonternas ledare Jaldabaoth.
Vad är då arkonter? Skildringarna av detta fenomen härrör från gnostikerna, ett nätverk av mystiker och shamaner som förföljdes och utrotades av den romerska kyrkan under de första seklen av vår tideräkning. Deras läror föll i glömska men så 1945 hittades uråldriga gnostiska skrifter i en grotta i Egypten. Det är i dessa återfunna skrifter vi hittar beskrivningarna av denna demoniska kraft, som gnostikerna alltså kallade arkonter.
John Lamb Lash kallar gnostikernas läror för sci-fi-cosmology, med åsyftan på den rikliga förekomsten av utomjordiska och övernaturliga fenomen. Arkonter är inte hemmahörande på jorden. De tillhör likt UFO:s en annan dimension, men genom en särskild förmåga kan de ändå utöva inflytande över oss. De gnostiska schamanerna kallade denna förmåga för Hal, vilket betyder simulering eller virtuell verklighet. Det populärkulturella matrix-begreppet är också besläktat.
Trots att gnostikerna levde under en förteknologisk era, innehåller deras efterlämnade skrifter alltså ett begrepp som för tankarna till artificiell intelligens (AI). Ifall vi översätter beskrivningarna till moderna förhållanden kan arkonterna liknas vid en form av virusprogram och deras ledargestalt – som gnostikerna alltså igenkände i Gamla testamentets gudom Jahve – för tankarna till en mycket kraftfull form av AI.
De återfunna gnostiska texterna förmedlar en isande bild av maktens själlösa väsen. Varhelst detta ”virusprogram” får fäste och spridning syns en massiv likriktning och ett undertryckande av det naturliga, det unika och det individuella. Denna hive-mind-tendens kännetecknar alla totalitära system, fascistiska såväl som kommunistiska och vi ser det i religiösa och politiska sekter. Det är signifikant att arkont betyder härskare.
Vår tid präglas av en närmast fundamentalistisk dyrkan av teknologi, där AI övertagit i rollen som allsmäktig gud. Men kanske är det bara ett namnbyte? I min bok Kriget mot livet, hur vi manipuleras av arkontisk intelligens, hävdar jag att det vi kallar AI, i synnerhet i sin mest avancerade form, AGI – artificial general intelligence, i själva verket är det interface, det gränssnitt som gör det möjligt för denna främmande kraft att manipulera och ta kontroll över mänskligheten. En alternativ undertitel till min bok kunde ha varit:
AI – som i Arkontisk Intelligens.
Ett till mycket användbart ord ur den gnostiska vokabulären är antimimon, som beskriver karaktären på den arkontiska simuleringen. Någon exakt svensk översättning finns inte, men engelskans countermimicry kommer nära. Det är fråga om en kopia eller simulering där syftet är inverterat, det vill säga det motsatta i förhållande till originalet.
Gnostikerna kallade arkonterna för Antimimon pneuma, anden som förfalskar/inverterar. En del kanske associerar till George Orwells framtidsroman 1984, där krig är fred, frihet är slaveri, och tortyrkammaren är förlagd till kärleksministeriet.
Eftersom jorden är en levande och besjälad planet känns det arkontiska inflytandet igen på att det är anti-liv, att det är själlöst och robotlikt, att det stör och motverkar den finstämda dynamiken i naturen. Som exempel kan vi ta jordbruksjätten Monsanto som med monokulturer av genmanipulerat utsäde utarmar jorden och hotar den biologiska mångfalden. Verksamheten är ett antimimon av ett naturligt jordbruk, som sker i harmoni med de lokala ekosystemen.
Det finns gott om exempel på antimimon i vår tid. Mycket tyder på att det även gäller Agenda 2030 – den globala omställningen till en hållbar värld. Denna ”gröna” omställning handlar om att fasa ut fossila bränslen ur energisystemen och i stället satsa på ”gröna” industrier.
Anledningen till att jag skriver ”grön” med citationstecken är att det framstår just som ett antimimon. Syftet verkar inte alls vara att göra världen grönare, i bemärkelsen att stärka och vitalisera naturens ekosystem.
Det ”gröna” narrativet präglas av en schizoid klyvning mellan begreppen klimat och miljö. Elbilarna är en styggelse för miljön – det gäller alltifrån gruvbrytningen för utvinning av jordartsmetaller till de många och farliga gifterna som ingår i tillverkningen av batterierna – men de är alltså bra för klimatet?
Detta paradigm ger smutsiga industrier fri lejd att åsamka miljön enorma skador så länge deras verksamhet är certifierad som ”grön”. Ett aktuellt exempel är den kinesiska industrijätten Senior Materials fabrik i Eskilstuna som tillverkar separatorfilm till elbilsbatterier. Till fasa för de boende i området har bolaget fått dispens att årligen släppa ut 900 ton av en i Sverige förbjuden kemikalie.
https://da.se/2024/06/kinesisk-satsning-i-eskilstuna-utslapp-av-900-ton-forbjudet-gift-varje-ar/
Det finns också något illavarslande med den ensidiga demoniseringen av ”livets gas”, som om koldioxiden allena – och inte den industriella exploateringen av naturen – vore roten till samtliga problem. Det är något skevt med en ideologi som beskriver kor betandes på en grönskande äng med vitala ekosystem, som något dåligt – och en vindkraftspark uppförd på ett skövlat naturområde, som något gott.
Det är talande att forskare med en avvikande uppfattning om klimatförändringarnas orsaker inte längre ges något utrymme i den allmänna debatten. Alla former av kritiskt ifrågasättande avfärdas som ”klimatförnekelse”. Om man har sanningen på sin sida behöver man inte censurera och demonisera sina meningsmotståndare. En som på nära håll har sett hur klimatfrågan har omvandlats till en fundamentalistisk religion är den svenska miljöjournalistikens pionjär Sven Börjesson, som under många år ledde klimatrapporteringen på Sveriges Radio.
Att hela detta ”gröna” mastodontprojekt skulle kunna vara en gigantisk bluff, är så klart svårt att ta in. Det har det varit även för mig. Jag tillhör dem som från början köpte det officiella klimatnarrativet med hull och hår. Det var som skräddarsytt för att passa min världsbild: Vår hänsynslösa exploatering hade fördärvat jordens termostat och de forskare som hävdade annorlunda var köpta av den mäktiga fossilbränsleindustrin.
Men när jag satte mig in lite mer i frågan insåg jag att det var samma mäktiga spelare som blivit groteskt rika på fossila bränslen, som nu skulle bli ännu mer groteskt rika på klimatomställningen. Bolag som ovannämnda Monsanto, kända för sina förbrytelser mot miljön, är de som ska leda utvecklingen mot en hållbar värld.
De globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030
En viktig folkbildare på detta område är teknik- och vetenskapshistorikern Jacob Nordangård. Hans bok Rockefeller: En klimatsmart historia handlar om den mäktiga oljeklanens stora inflytande över klimatfrågan. Hans senaste bok, Den digitala världshjärnan, är en pedagogisk genomgång av FN-agendans framtidsvisioner. Som boktiteln indikerar är den stora omställningen i själva verket inte grön utan ”smart”. Den går ut på att bygga ett världsomspännande teknologiskt system där allting är sammankopplat med censorer, antenner och satelliter, så att hela planeten kontrolleras med artificiell intelligens och våra beteenden genom sociala krediter.
Det är faktiskt svårt att hitta något område där den livsfientliga impulsen syns så tydligt som i denna ”gröna” omställningsagenda.
/Per Shapiro
*I antiken ägde heliga ritualer rum ute i naturen, inte sällan bland lummiga träddungar. I centrum för dessa ritualer står Ashera, trädens gudinna.
