Utbyggnaden av den digitala infrastrukturen har accelererat det senaste året. Lyfter man blicken och är lite uppmärksam ser man dem överallt: på hustak och torg i stan, bredvid skolor och äldreboenden, längs motorvägarna, på landet och till och med i skogen: De påminner om stora högtalare, men kallas “basstationer” och är till för att öka “konnektiviteten” som det heter på telekombolagens språk: 5G-master.
Tidigare i år antog den Europeiska kommissionen en ny gigabitinfrastrukturförordning. Medlemsstaterna ska ”minska byråkratin, kostnaderna och den administrativa bördan i samband med utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet.” I praktiken ger förordningen telekombolagen rätt att obehindrat sätta upp hur många basstationer de vill, utan att krångla med tillståndsprövningar och efterhandskontroller. Ansvaret för framtidstekniken läggs i telekomindustrins händer. Vi invånare har inget att säga till om. Vi ska bara gilla läget.
Basstation i ett bostadsområde
Vad är det då för en ny skön värld vi ska få?
Enligt regeringen prioriteras den digitala utbyggnaden för att möjliggöra “smartare, mer flexibla och innovativa tjänster som till exempel moln, artificiell intelligens, dataområden, virtuell verklighet och metaversum.”
Telekombolaget Ericsson förklarar vad det hela handlar om: “en digital och programmerbar värld” med “mixed reality” där den fysiska och digitala världen smälter ihop till ett “cyber-physical continuum”. Telekombolagen är i gång med att skapa “digitala tvillingar” av allt som finns i den fysiska världen. För det krävs ännu fler sensorer. Inte bara på gator och torg. Hela den fysiska världen ska förvandlas till ett “internet of things”.
Det är viktigt att systemet hela tiden vet exakt var du är och vad du tittar på för att kunna optimera dina handlingar, till exempel genom att projicera virtuella objekt i din fysiska omgivning, förklarar Ericsson på sin hemsida.
Scen ur Ericssons introduktionsfilm “Imagine a seamless reality”
Utbyggnaden handlar med andra ord INTE om att den teknik som vi redan försörjts med ska fortsätta att fungera. För att kunna ringa, surfa och skicka meddelanden och filmer krävs bara en promille av den effekt som basstationerna sänder ut idag. Den fortsatta utbyggnaden handlar ytterst om att möjliggöra för den digitala/artificiella sfären att ta över ännu större delar av den reella världen; att dominera, kontrollera och styra den. Gränserna mellan den fysiska världen och den digitala – mellan den riktiga världen och den fejkade – kommer att bli allt mer flytande. Kommer ordet riktig snart att ses som föråldrat? Med populärkulturella termer kunde man säga att det man i rasande takt nu bygger är infrastrukturen för The Matrix.
Men varför denna kolossala brådska?
Kanske eftersom den digitala framtiden är en framtid som få människor vill ha. De som driver på den här utvecklingen vet nog mycket väl att den inte är förankrad bland medborgarna. Matrix-tåget måste fort, fort, fort ta oss till stationerna 6G, 7G, 8G osv – innan alltför många börjar inse vart tåget är på väg och vill kliva av.
Vad sägs om en öppen och ärlig debatt om den ”mixed reality” som basstationerna utgör infrastruktur för? Borde vi inte ha en diskussion om vilken sorts framtid vi önskar oss, för oss själva och för våra barn? Det är vårt samhälle. Det är vi som är samhället. Vill vi verkligen integrera våra liv och vår verklighet med artificiell intelligens? Det är varken rimligt eller demokratiskt att vi inte blir tillfrågade.
En annan anledning till varför vi borde stanna upp istället för att fortsätta bygga ut det digitala nätet i rekordfart är hälsoaspekten. När det gäller 5G-utbyggnadens effekter har forskningen ännu inte kommit ikapp. Det finns få studier på hur människor påverkas av exponeringen. Vissa forskare varnar för genetiska och neurologiska skador, andra för ökad cancerrisk
Några kanske är villiga att utsätta sig för vissa risker och osäkerheter – om de får något i utbyte som de verkligen vill ha. Virtuell verklighet tycks de flesta emellertid önska sig mindre av – inte mer. Vi tjatar på våra barn att de ska lägga bort sina mobiler. Vi försöker minska vårt beroende av sociala medier och längtar efter att träffas mer på riktigt, vara mer i naturen, att koppla ned oss kort och gott.
Det är väl belagt att den virtuella världen gör oss både mindre lyckliga och mindre intelligenta. Det ständiga manipulerandet med våra signalsubstanser förstör koncentrationsförmågan. Barn – och vuxna – som blir beroende av den virtuella världens snabba kickar har inte längre tålamod att uppskatta bokläsning, naturupplevelser och annat som hör den verkliga världen till. Vill vi verkligen färdas djupare in i The Matrix?
/Susanne Dodillet & Per Shapiro
