Vandana Shiva presenterar sin syn på den nuvarande västvärldens teknisk-ekonomiska system och strävandena att om igen kolonisera resten av världen, om än på nya mer subtila sätt. Hon är väl insatt i både den indiska världsbilden och det indiska samhället genom sin uppväxt och vuxna liv, likaväl som med den västerländska världsbilden genom doktorsgraden i fysik från Kanada och livslång global aktivism. Denna bok kom till i samarbete med hennes son Kartikey Shiva och bland annat med anledning av att miljardärerna var med vid klimatmötet i Paris 2015. De inte bara gjorde sällskap med statscheferna utan såg faktiskt ut att dirigera både dem och lösningarna på klimatproblemet. Det var något nytt för Shiva som ändå varit med i många toppmöten under decennier.
Med sin förmåga att uttrycka många saker på ett klart och enkelt sätt utgör hon en brygga mellan de båda kulturerna. Hon argumenterar vältaligt för att västvärlden borde ta till sig av kunskap och lösningar som finns i globala syd om hur världens stora problem ska lösas. Hennes helhetssyn grundad i ett äkta vetenskapligt tänkesätt är något mänskligheten behöver mer av. Angående skillnaden mellan teknik och vetenskap, skriver hon:
”Tekniken är mer än ett redskap nu. Den är ett verktyg för makt och övervakning, medlet för att konstruera ett falskt narrativ om vår släktskap med naturen och samhället, så att naturens kreativitet och produktivitet hamnar i skymundan, liksom det som kommer från dem som koloniserats – kvinnor, slavar, arbetare och lantbrukare. Förutom att begränsa innebörden av teknik till våldsamma industriella verktyg, vänder den teknologiska fundamentalismen på förhållandet mellan medel och mål. Istället för att bli ett hjälpmedel för att nå högre ekologiska, etiska, sociala och mänskliga mål, blir spridningen och användningen av industriell teknik ett mål i sig, en ny religion. Industriellt jordbruk och genteknik har upphöjts från ett medel, som kan utvärderas och väljas, till en religion som likt en civiliserande mission påtvingas ’barbarer’ som bedriver ekologiskt jordbruk. Istället för att jämföra tekniken med andra redskap utifrån ekologiska och sociala kriterier, definieras de som vill ha vetenskaplig utvärdering av den för att vara anti-vetenskap (anti-science). Sådana yttranden kommer ur religiös fundamentalism, det är inte en rationell vetenskaplig diskussion.”
Bakom den ekologiska krisen ligger enligt Vandana Shiva ett mekanistiskt och reduktionistiskt synsätt. Framför allt västvärlden vill gärna dela upp hela verkligheten i småbitar och undersöka en del i taget och dessutom tro att hela sanningen går att hitta på det sättet. I förlängningen medför det att företrädarna för det synsättet vill manipulera detaljerna inom snart sagt alla områden av livet. Men varken kvantfysiken eller naturen fungerar på det sättet, vilket modern forskning numera allt oftare kommer fram till. Till exempel har genforskningen konstaterat att det inte går att statiskt binda en egenskap till en enda gen, och att miljöfaktorer styr och förändrar genernas aktivitet.
Shiva talar för en övergång från mekanistiskt tänkande till helhetligt, från separation till enhet (oneness, att vara en enda enhet), från girighet till tillräcklighet (enoughness), från våld till samarbete. Det tekniskt grundade storskaliga jordbruket bygger på våld genom att ta död på mikroorganismerna i jorden och förgifta de insekter och andra organismer som då försöker ta överhanden. I motsats till detta vill man i småskaligt ekojordbruk bygga upp en ekologisk väv, där biologisk mångfald samverkar till att inte någon organism får ohejdad spridning.
Free eller fri betyder numera snarast privatiserad, det vill säga fri för storföretagen, och hör till avdelningen Orwellskt nyspråk, säger Shiva. Frihandel, Free Basics, som är en begränsad och kontrollerad internet-anslutning i Indien, är exempel på detta.
Filantrokapitalism i miljardärstappning handlar egentligen varken om välgörenhet eller filantropi. Genom att till synes ge stora summor pengar, det vill säga investera, skapas istället ökad kontroll, minskad demokrati och nya inkomstmöjligheter. Inte minst tystas all kritik genom att det blir ostrategiskt att bita den hand som föder en.
När många stora privata aktörer går samman, kan de öka sin kontroll över många olika områden, öka sina förtjänster, bilda monopol och samla in ännu mer data. Det leder till att de kan öka kontrollen ännu mer, och så vidare. Shivas kommentar är att det i praktiken innebär en styrande klass som står helt utanför demokratiska beslutsvägar och regleringar.
Vandana Shiva lyfter fram koloniserade gruppers och länders kunskaper och insikter, och framhåller dem som ett medel att övervinna de kriser som ständigt skakar om oss. En sådan inriktning skulle innebära att vi går över från tidsåldern antropocen till en ny era där ekologin står i centrum: ekocen. Genom att bli medvetna om vår identitet som tillhörande en stor familj av människor som är en del av naturen, kan vi befria oss från att bli styrda av den 1 % som nämns i boktiteln, och istället skapa en framtid med verklig frihet och verklig demokrati.
Avslutningsvis går Shiva igenom Gandhis principer för uppror mot en koloniserande överhet. Gandhis kamp gällde det brittiska imperiets överhöghet i Indien, nu handlar det om det teknokratiska systemets försök att ta makten över snart sagt alla livets områden. Gandhi identifierade tre principer i kampen för frihet:
- Egenstyrning, egenorganisering – swaraj
- Lokala ekonomier, självförsörjning – swadeshi
- Sanningens makt, kreativ civil olydnad, icke-samarbete – satyagraha
Hon återger även Gandhis berömda ord: ”The Earth provides enough for everyone’s needs, but not for a few people’s greed.”
Vandana Shivas slutappell är att vi kan välja en annan framtid med fördjupad demokrati. Vi behöver vårda vår jord, inse att vi är en del av livsväven på och i jorden, så rikt i sin mångfald. Vi behöver försvara vår mänsklighet, frihet och möjlighet att skydda allt levande i samarbete utan våld.
Hur det ska gå till och hur vi ska undvika att hamna i fällan som big tech vill gillra genom sina planer på att koppla ihop oss till en enda enhet på teknisk väg? Vi får tillämpa Gandhis principer på vår moderna tid. Shivas symbol för satyagraha är fröet, Gandhis var spinnrocken. Vilken symbol ska vi ha för friheten att göra vad vi vill med våra kroppar och hjärnor?
/Eva Gustavsson
Eva är bland annat översättare, civilingenjör, yogalärare, äppelentusiast, aktivist, hobbyodlare och biodlare, vill gärna tänka på helheten och hellre arbeta med naturen än mot den, www.lodilo.com.
Föredrag på temat:
Shivas egen presentation av boken, 42 min: https://www.youtube.com/watch?v=Ek2M-obq9LE
Intervju om boken, 47 min: https://www.youtube.com/watch?v=S5GVcvgvY68
How the Digital Giants Have Entered Our Bodies, 10 min: https://www.youtube.com/watch?v=_J8BXiF-5po
Föredrag med frågestund i Stockholm, 1 h 19 min: https://www.youtube.com/watch?v=xYg1Pt0fcOs
