Ahriman, ett andeväsen Rudolf Steiner varnade för
Per Shapiro
“Kristofferoffer”. Så kallade elever i grannskapets kommunala grundskolor oss som gick i Kristofferskolan. Vi var ju lite udda, som inte fick titta på TV, åt biodynamisk mat och hade eurytmi (en sorts rörelsemeditation) på schemat.
Men vad jag på den tiden inte förstod var hur demoniserad den antroposofiska rörelsen var i hela mainstreamsamhället. Jag visste inte att det fanns mäktiga lobbygrupper, som hatade allting som Waldorfskolorna stod för.
Visst fanns en hel del man kunde kritisera. Min mamma, som förvisso uppskattade waldorfpedagogiken, brukade skämta om ”profeten, lärjungarna och papegojorna.” Österrikaren Rudolf Steiner (1861-1925) var profeten bakom antroposofins idéer. Lärjungarna var de som förkovrat sig och visste att förvalta dessa idéer. Papegojorna var dogmatiska lärare och pedagoger, som bara kunde rabbla vissa trossatser som ett mantra – ”Det är dåligt att titta på TV!” – utan att egentligen ha förstått det bakomliggande tankegodset.
Kristofferskolan i Bromma
Men om man verkligen sätter sig in i antroposofin förstår man också varför rörelsen ses som ett hot mot den transhumanistiska agenda, som i allt högre grad präglar vår värld. Två som verkligen förkovrat sig i ämnet är de tyska antroposoferna Thomas Mayer och Frank Burdich, som jag nyligen intervjuade. Det är rekommenderad lyssning för den som vill förstå hur Steiners idéer kan vara relevanta för oss idag.
https://www.youtube.com/watch?v=Ndiu5pXgkgE
https://www.youtube.com/watch?v=l13rR5rHBJo
Rudolf Steiners andliga läror har beskrivits som en form av esoterisk kristendom. Men många likheter finns också med ursprungsfolkens animistiska världsbild, där allting ses som besjälat, och där såväl en kaktus som en smartphone har sitt specifika andliga väsen. Det är med andra ord en förståelse av världen som går stick i stäv med den materialistiska/mekanistiska världsbild som är förhärskande idag, där allting – inklusive människan – ses som blott en klump molekyler och medvetandet som en biprodukt av hjärnans verksamhet.
Bakom materialismens ”religion” såg Steiner vissa, för mänskligheten ogynnsamma andliga – eller demoniska – väsen. Steiner beskrev dessa entiteter som motkrafter – ”counter forces” – som motverkar människans naturliga evolution.
Steiner såg med andra ord mänskligheten inbegripen i ett sorts andligt krig. Och om man betänker att det är i den andliga, ”osynliga” dimensionen av verkligheten som denna strid utspelar sig, är det så klart tacksamt för ”motkrafterna” om mänskligheten anammar en världsbild där denna dimension – den andliga eller spirituella världen – överhuvudtaget inte existerar.
Hur karaktäriserar då Steiner dessa motkrafter? Han använder namnen från två mytologiska figurer, Lucifer och Ahriman, vilka han beskriver som fallna änglar, som hamnat utanför evolutionen. Dessa två krafter är inte negativa i sig, enligt Steiner, men de behöver vara i balans med varandra. Problemen uppstår när någon av dem dominerar.
Lucifer representerar en strävan mot det andliga, mot det drömmande, mot ljuset, vilket om det blir ensidigt medför en risk att bli överdrivet känslostyrd och att tappa kontakten med verkligheten och det jordiska. Ett luciferiskt inflytandet kan inspirera en världsfrånvänd religiös sekt.
Det är dock Ahrimans inflytande som är den stora utmaningen för oss idag. Rudolf Steiner förutspådde att Ahriman skulle inkarnera i mänskligheten, och profetian handlar av allt att döma om den epok vi nu lever i.
Inflytandet från Ahriman leder enligt Steiner till en strikt materialistisk förståelse av världen, där allting reduceras till mekanistiska processer och den andliga dimensionen förnekas. Ahrimanskt tänkande präglas av rigid, abstrakt intellektualism, med avsaknad av mänsklig värme och andliga insikter. Fokus ligger på teknologi och vetenskaplig utveckling.
På det fysiska planet leder det ahrimanska inflytandet till att kroppen blir stel och förhårdnad. På det samhälleliga planet leder det till byråkrati, kontroll och övervakning.
Ahriman och Lucifer beskrivs av Steiner som fallna änglar
Men vad innebär egentligen Ahrimans inkarnation i mänskligheten? Den frågan ställer jag till de tyska antroposoferna i vår intervju.
Steiner menade inte, förklarar Frank Burdich, att Ahriman – som Kristus – skulle inkarnera i en enskild individ, utan att det ahrimanska väsendet skulle få inflytande över oss via teknologin.
Som ett exempel på detta beskriver Thomas Mayer hur ahrimanska entiteter påverkar oss via 5G, och hur de försvagar vår livskraft. Han berättar om ett experiment, som han för övrigt uppmanar alla att göra.
”Först”, säger han, ”har man 5G avstängt på sin mobil och sedan kopplar man på det och iakttar sig själv noggrant – i tystnad, utan en massa distraktioner”.
När Mayer gjorde detta märkte han hur eterkroppen krympte ihop, hur hjärtchakrat slöt sig, och hur han inte längre kunde ”känna” blommorna han betraktade.
”Känslan var borta”, säger han. ”Jag såg blommorna som vore de ett fotografi (a picture)”.
Och hans tänkande blev grumligt, utan klarhet.
”Jag kunde inte meditera. Det var som att 5G hindrade mig från att komma in i ett meditativt tillstånd”.
Enligt antroposoferna är alltså Ahrimans inkarnation en utmaning som vi alla har att möta. Ett vägskäl där det är upp till var och en att förbli människa – en besjälad varelse, som kan varsebli livets väsen – och inte blott en filial till artificiell intelligens, för vilken blommorna och träden enbart är digitala representationer.
Det ”motkrafterna” ytterst försöker göra är att hindra det som enligt Steiner är huvudsyftet med människans existens, nämligen vår andliga utveckling.
Tillvägagångssättet är bortklemandet. Så vi erbjuds allehanda medel som ska underlätta vår tillvaro. Värktabletter mot smärta, antidepressiva mot nedstämdhet, en GPS för att kunna hitta dit vi ska, vaccin för att slippa gå igenom sjukdom. Och i takt med att AI blir mer och mer potent, olika moduler åt vilka vi kan outsourca vårt skrivande – och vårt tänkande.
Rätt använda kan mycket av ovanstående vara till gagn för oss, men när det blir en obalans så stärks den tendens som Steiner förutsåg, att vi skulle hämmas i vårt andliga växande.
Rudolf Steiner, som kan sägas ha varit en tidig ”anti-vaxxer”, beskrev barnsjukdomarna som väsentliga för vår andliga utvecklingsprocess. När barnet kom tillbaka till skolan efter att ha legat hemma i mässlingen eller röda hund, kunde läraren skönja hur en ny glimt tänts i barnets ögon.
På den tiden jag gick i skolan avrådde Waldorfpedagogerna som sagt även från TV-tittande. Människan är begåvad med en kraftfull föreställningsförmåga, som barnen tränar och utvecklar när de exempelvis lyssnar på sagor och framkallar bilder för sitt inre. Men när bilderna i stället levereras utifrån förtvinar denna livsviktiga förmåga. En smartphone torde i det avseendet fungera som en TV på steroider.
”Motkrafterna” kan inte tvinga sig på oss. De ber, likt vampyrerna, om att bli insläppta av sina tilltänkta offer. Aldous Huxleys framtidsroman Du sköna nya värld, från 1932, skildrar hur människorna blir ”lyckliga slavar”, försedda med ett överflöd av konsumtion, promiskuöst sex utan känslomässiga band samt lyckodrogen Soma, ett sorts ”luciferiskt” Prozac.
Människorna, siade Huxley, kommer inte förstå att de blivit fångar. Bara den som försöker fly hör kedjorna rassla.
I Huxleys Sköna nya värld finns ”lyckan” i molekylerna
Science fiction-satiren Truman Show från 1998 handlar om en man som, utan att vara medveten om det, är huvudperson i en påkostad dokusåpa som pågår dygnet runt. Han lever i tron att alla runt omkring honom är vanliga människor. Men alla utom han själv är i själva verket skådespelare, till och med hans fru och föräldrar, och alla detaljer i hans omgivning styrs av en cynisk producent.
Truman har varit huvudperson i denna dokusåpa ända sedan födseln, men man har försett honom med en fejkbiografi och även sett till att inplantera vissa rädslor. Truman är föräldralös men tror sig minnas hur hans ”pappa” omkommer i en dramatisk drunkningsolycka. Detta har medfört en stark rädsla för vatten, och rädslan hindrar honom från att lämna ön, som alltså i själva verket är en gigantisk TV-studio.
Trumans liv utspelar sig alltså i en konstruerad verklighet, en matrix-bubbla, utformad för just honom. I slutet av filmen inser Truman att hela tillvaron är fejk. Han övervinner sin vattenrädsla och flyr i en segelbåt. Som ett sista försök att hålla honom kvar, riktar sig producenten direkt till Truman via högtalare. Producenten försäkrar honom om att den (fejkade) verklighet han hittills upplevt är precis lika bra som den riktiga, och dessutom, understryker producenten: ”Här finns inget som du är rädd för.”
Det är en nyckelmening. För att hindra vårt andliga växande, lockar oss ”motkrafterna” med det minsta motståndets väg.
I legenden om den heliga Graalen väljer riddarna av Runda bordet att äntra skogen på det mörkaste och otäckaste stället. Där skulle de söka efter Graalen. En metafor för att det är i konfrontationen med våra djupaste, mest förträngda rädslor och trauman, som vi kan få uppleva den gudomliga kraften.
Den heliga gralen
Maria Bengtsson, doula och författare, har i flera böcker kritiserat den moderna förlossningsvården. Dagens strikta rutiner och interventioner, anser hon, inte bara stör det finstämda hormonsystemet i kvinnors kroppar utan berövar även kvinnan den andliga initiationsrit som födandet kan innebära.
Maria Bengtsson, födelseaktivist och författare
”Kvinnan”, skriver hon, ”kan i en trygg och sensuell miljö uppleva en extatisk – och till och med orgasmisk – födsel, utan farmakologisk smärtlindring. Under en förlossning där kvinnan är ”hög” på sina kroppsegna smärtlindringshormoner upplever hon skapelsekraften och kontakten med Moder Jord. Och efteråt är ingenting sig likt. Hon har trätt in i ett annat medvetande – fullt närvarande och upprymd av kärlek till sig själv, sitt barn, till alla barn i världen, till sina systrar och till sin man. Hon står i sin fulla kraft och är ostoppbar. Och det är just denna kraft som systemet är utformat för att kväsa.”
Maria Bengtson menar att rädslan, ångesten och smärtan under födandet kan ses som vägvisare.
”De för dig till portalen mellan liv och död, där du måste släppa ditt gamla jag för att pånyttfödas i en smärtsam metamorfos. Det kan bara ske om du tillåter dig att ge dig hän åt den inneboende kraften, som likt ett stormande hav river ner dina murar och tar ditt ego med sig när den väller fram inom dig.
Bedövar vi oss, förlorar vi kontakten med vår inre kompass och tappar bort oss själva. Men om vi i stormens öga vågar möta vår smärta, istället för att lägga locket på, tappar den sin kraft och ger plats åt njutning och extas.”
Transhumanismen är kanske det tydligaste tecknet, enligt ett antroposofiskt synsätt, på att Ahriman håller på att inkarnera i mänskligheten. Löftet om att övervinna döden genom anslutning till artificiell intelligens har blivit en sorts ahrimansk frälsningslära. AI har ju kartlagt oss in i minsta detalj, och kan, likt producenten i Truman Show, utforma en matrixvärld, specialdesignad för varje individ.
Den forne Waldorfläraren Frank Burdich framlägger i vår intervju teorin att det är något sådant som nu kommer att locka människor efter döden. Ett AI-genererat ”paradis” där vårt medvetande blir infångat för evigt. Denna slutstation för människan, där hennes andliga utveckling avstannat en gång för alla, skulle vara den ultimata triumfen för ”the counter forces”.
Man kan förstå varför antroposoferna har varit – och är – så hatade och motarbetade. I en västvärld som förlorat kontakten med ursprungsfolkens visdom utgör antroposoferna – och då pratar vi om lärjungarna och inte papegojorna – en viktig motståndsrörelse mot transhumanismen.
”Human beings are on a journey of awareness which has been momentarily interrupted by extraneous forces.”
/Carlos Castaneda
