Ett angrepp mot demokratin. När Qanonanhängare och journalister gick med på “stormningen” av det tyska parlamentet
I reportaget Psyops åt folket när agendan rullas ut berättade Per Shapiro nyligen om Qanonrörelsen vars medlemmar tror på så kallade “vita hattar”, goda krafter inom underrättelsetjänst och militär, som i förbund med Donald Trump förbereder ett maktövertagande och kommer att rädda världen. Rörelsen presenterades som psyop, dvs ett exempel på kontrollerad opposition, skapad för att avleda människor som är missnöjda med samhällets tillstånd och skulle kunna engagera sig för en bättre värld. Istället för att forma en gräsrotsrörelse, luras människor att tro på Q-sagan om att någon redan är på väg att lösa problemen. Inger Nordangård som intervjuas i programmet förklarar att Qanon i grunden handlar om att söndra och härska och om att misskreditera de äkta, systemkritiska alternativen.
Reportaget har kritiserats av den svenska Qanonrörelsen som i gengäld ifrågasatt Folkets Radios oberoende. På andra ställen däremot har Qanonanhängare börjat inse att de missbrukas av just den makt de vill bekämpa. Ett sådant fall skildrade den tyska journalisten Aya Velázquez nyligen på sin substack: historien om Qanonanhängaren Tamara Kirschbaum, kvinnan som gav marschordern för den uppmärksammade “stormningen” mot det tyska parlamentet den 29 augusti 2020. I sitt tal framför Reichstag som föregick “stormningen”, förklarade Kirschbaum att Donald Trump var i stan och att det gällde att genom “stormningen” sätta ett signal för honom att komma till parlamentet för att underteckna ett fredsavtal med det tyska folket. Efter händelsen konstaterade Kirschbaum i en intervju att hon blivit lurad och hetsad att tro denna sägen. Först efteråt förstod hon att det vid Reichstag hade hänt “något mycket större, som vi inte alls hade koll på.” Vad hade hänt?
Parlamentsstormningen som hot mot demokratin
Utifrån sin kartläggning av händelseutvecklingen innan och under “stormningen” av det tyska parlamentet den 29 augusti 2020 kommer Velázquez fram till att aktionen var en psyop som genomfördes av den tyska motsvarigheten till Säpo (Verfassungsschutz) i samarbete med lokala myndigheter och medierna för att misskreditera den stora demonstrationen mot coronarestriktionerna som genomfördes i Berlin samma dag. Istället för att rapportera om den fredliga demonstrationen som hade samlat tiotusentals människor fokuserade nyhetsrapporteringen på den lilla skaran vid parlamentet och dess så kallade “stormning”. Människorna som fredligt hade demonstrerat mot lockdowns, vaccinationskrav och mundskyddstvång förknippades fortsättningsvis med Qanonrörelsen och så kallade Reichsbürger, en heterogen gruppering som ifrågasätter den tyska konstitutionen.
Velázquez inleder sitt reportage med att påminna om att Reichstag har använts som sceneri för protester också innan augusti 2020. Tidigare blev dylika “stormningar” emellertid inte skandaliserade. Som exempel nämner Velázques en Reichstagsockupation som genomfördes inom ramen för en demonstration mot atomkraft i september 2010. Tidningen Weser Kurier rapporterade dagen efter denna belägring bekymmerslöst att riksdagen hade blivit omringad av tiotusentals atomkraftmotståndare som firade “en liten triumf” genom att – trots att de saknade tillstånd – “storma” Reichstagstrapporna, dvs just de trappor som tolv år senare kom att “stormas” av Tamara Kirschbaum och hennes följare.
Bara två månader innan den skandaliserade stormningen i augusti 2020 klättrade Greenpeaceaktivister på Reichstag för att sätta upp en banderoll mot kolkraft. Inte heller denna ockupation framställdes som ett hot mot demokratin i den efterföljande rapporteringen.
Den skandaliserade stormningen den 29 augusti 2020 var den första i Tyskland som kom att framställas inte bara som en protest mot de folkvalda och deras politik, utan som ett “angrepp mot demokratin” som sådan, konstaterar Velázquez.
Myndigheternas agerande i samband med stormningen den 29 augusti 2020
I reportagets andra del förklarar Velázquez att det är svårt att få tillstånd för demonstrationer vid Reichstagstrapporna. För sådana krävs ett särskilt godkännande från inrikesministeriet. Trots att demonstranterna som senare “stormade” trapporna saknade tillstånd kunde gruppen bygga upp en scen med filmduk och medarbetartält just där utan att det föranledde något polisingripande. Velázques skriver att polisens passivitet framstår som särskilt märklig då gruppen redan veckor innan den 29 augusti hade börjat kalla till “stormningen mot Reichstag” i sina internetforum. Velázquez dokumenterar ett flera exempel där stormningens organisatörer poserar med allt från en lie till en motorsåg som reklam för den stundande aktionen. Trots dessa offentliga uttalanden avstod polisen från att skydda parlamentstrapporna den 29 augusti. Velázquez frågar retoriskt “om så mycket vårdslöshet fortfarande kan betecknas som vårdslöshet, eller om det redan handlar om politisk avsikt.”
Trots att polisen hade möjlighet att tidigt inskrida mot den utannonserade stormningen, lät man händelserna ta sin gång. På morgonen den 29 augusti monterade polisen istället en kamera på Paul-Löbe-hus bredvid Reichstag och gjorde sig redo att filma de utlovade händelserna. Pressen byggde upp sin utrustning vid demonstranternas scen, till synes också väl medveten om chansen på ett spännande bildmaterial.
Velázquez dokumenterar att den stundande stormningen var ett återkommande ämne för talen som ekade genom högtalarsystemet framför Reichstag under dagen. Flera kända extremister talade från scenen: Rüdiger Hoffman, Attila Hildmann, Nikolai Nerling och slutligen den snart lika kända Tamara Kirschbaum. Poliser från hela landet var närvarande i Berlin denna dag för att övervaka de tiotusentals demonstranter som kommit till huvudstaden för att protestera mot coronarestriktionerna, men på Reichstagstrapporna stod på eftermiddagen ingen för att förhindra den förväntade “stormningen”. Istället lyssnade man från håll på Kirschbaum som från scenen förklarade att polisen hade tagit av sig sina hjälmar och lämnat platsen för att sända ett tecken: det var dags att “gå dit upp och att sätta sig fridfullt (!) på trappan för att visa president Trump, att vi vill ha världsfreden och att vi är trötta på skiten. Vi har vunnit!”
Den stora coronademonstrationen som hade tågat genom stan under dagen hade vid denna tid avslutats av polisen med hänvisning till avstånds- och munskyddsreglerna som gällde för församlingar i Tyskland också utomhus i augusti 2020. Framför Reichstagstrapporna övervakades munskydds- och avståndsregler uppenbarligen inte lika noggrant. På filmmaterialet som belägger det av Velázquez skildrade förloppet ser man hur människorna framför Reichstag jublar och kramas medan de lyssnar på Kirschbaums tal. Ingen bär munskydd.
Sedan stormar människorna mot Reichstag. Några sätter sig på trapporna, andra gör selfies och filmar, de flesta jublar. Många viftar med flaggor. Det syns Reichsbürgerflaggor och flaggor från Qanon. Tittar man på filmer från händelsen får man intrycket att stämningen var euforisk, inte hotfull. Väl på trapporna vänder sig människorna om och vinkar med ryggen mot riksdagen till människorna framför parlamentet. Det är nu polisen springer fram för att skydda (?) Reichstag. Det följer tumultartade scener då kravallpoliser tränger tillbaka människorna från trapporna. Det är nu pressen får sina bilder.
Polisen bekräftade senare att ingen skadegörelse förekommit i samband med “stormningen”. Varken Tamara Kirschbaum eller någon av hennes följare greps. Istället kunde människorna som deltog i “stormningen” lämna platsen och gick hem. Två år senare hade två dömts till böter för brott mot den allmänna ordningen i anslutning till “stormningen”. Den juridiska facktidningen LTO konstaterade att “andelen fällande domar är väldigt låg och har oftast lite att göra med själva nyckelhändelsen.” Betydligt större än “stormningens” straffrättsliga följder blev dess mediala genomslag och påverkan på opinionen.
Vad hände efter stormningen?
Bilderna från Reichstagstrapporna spreds omedelbart efter händelsen runt om i världen, inklusive till Sverige. Genomgående kopplades stormningen till demonstrationen mot den repressiva tyska coronapolitiken som ägde rum på andra platser i Berlin samma dag. Ett särskilt illustrativt svenskt exempel på denna sammankoppling och den medföljande svartmålningen av coronademonstranterna är Lovisa Herolds “Så nära var det att riksdagshuset i Berlin stormades” i Dagens Nyheter. Coronapolitikens kritiker förknippades av Herold även månader efteråt med den förment rasande folkmassa som samlats framför Reichstag. Som kritisk mediekonsument kan man fråga sig om denna sammanblandning var uppsåt. Använde journalister som Herold “stormningen” medvetet för att misskreditera coronapolitikens kritiker? Eller var hon bara (?) mindre uppmärksam än Aya Velázquez och blev lurad?
När det gäller Qanonanhängarna är denna fråga lätt att besvara: Donald Trump var inte i Berlin denna augustidag. De som hoppades på “vita hattar” och ett fredsavtal hade gått på en bluff.
Enligt Velázquez är det troligt att det var den tyska underrättelsetjänsten (Verfassungsschutz) som orkestrerade “stormningen”.
/Susanne Dodillet
Susanne Dodillet är idéhistoriker och lektor i pedagogik vid Göteborgs universitet. Där undervisar hon blivande lärare och undersöker utbildningssystemets funktion som propagandainstrument. Våren 2021 skrev Susanne en essä om Mediernas förvanskning av coronakritiken för Dagens Arena och blev uppringd av Folkets Radio. Sedan dess har hon medverkat i några av Pers reportage. Susanne har även skrivit för Folket i Bild, Kvartal, Göteborgs-Posten och en rad andra tidningar. På Folkets Radio-Bloggen diskuterar hon mediernas nyhetsrapportering och pedagogikens avigsidor.
Länkar:
Reportage om Qanon på Folkets Radio: https://folketsradio.se/psyops-at-folket-nar-agendan-rullas-ut/
Aya Velázquez substack: https://ayavela.substack.com/p/der-sturm-auf-den-reichstag
Bildmaterialet till Velázquez dokumentation: https://www.youtube.com/watch?v=NJE-j0_ruVc
Artikel om “stormningens” juridiska konsekvenser:
Artikel om “stormningen” i Aftonbladet: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/9vjL35/regeringen-fordomer-valdsamma-coronaprotester
Lovisa Herolds analys av “stormningen” i Dagens Nyheter: https://www.dn.se/varlden/sa-nara-var-det-att-riksdagshuset-i-berlin-stormades/
