En färsk FN-rapport har satt siffror på de första 100 dagarna av Israels terrorkrig mot Gaza.
I genomsnitt har:
247 palestinier dödats varje dag
117 barn dödats varje dag
48 mammor dödats varje dag
3 läkare dödats varje dag
2 lärare dödats varje dag
10 barn varje dag förlorat en eller två lemmar.
För att sätta in siffrorna i ett sammanhang kan vi jämföra med terrordådet på Utøya 2011, där 69 barn sköts ihjäl. Dådet ses som ett nationellt trauma i Norge. Den israeliska militären har alltså dödat nästan dubbelt så många barn – varje dag, i över 100 dagar. Israeliska attacker har hittills sårat och lemlästat över 60 000 palestinier, majoriteten av dem kvinnor och barn.
Döda kroppar framför ett sjukhus i Gaza.
Narcissister och psykopater tycker om att ikläda sig offerrollen, även fast det är de själva som är förövaren. När Anders Behring Breivik gripits av polisen efter det bestialiska massmordet ska han ha påtalat att han hade en skråma på ett finger, som behövde plåstras om. Även Israel tar rutinmässigt på sig offerkoftan, oavsett vilka massakrer man har begått. Allting beror på Hamas och alla beskyllningar mot Israel är felaktiga, orättvisa och antisemitiska.
Nyligen lämnade Sydafrika in en 84-sidor lång stämningsansökan till Internationella domstolen i Haag, där man vill få Israel åtalat för folkmord. Skrivelsen dokumenterar Israels urskiljningslösta dödande, förstörelsen av infrastruktur, inklusive bostäder, sjukhus och vattenreningsverk, och användandet av svält och uttorkning som ett led i krigföringen.
Det som är avgörande i ett folkmordsfall är emellertid inte dokumentationen av specifika brott, inte ens de som definieras som krigsförbrytelser, utan det är huruvida man kan fastställa ett uppsåt – en avsikt att helt eller delvis utrota en nationell, etnisk, eller religiös grupp (enligt definitionen i folkmordskonventionen).
Sydafrikas justitieminister Ronald Lamola talar utanför Internationella domstolen (ICJ) i Haag.
De sydafrikanska advokaterna har bland annat tagit fasta på användandet av två ton tunga ”dumma bomber”, som riktats mot flyktingläger och andra tätbefolkade områden, blockerandet av humanitärt bistånd och den avsiktliga förstörelsen av hälso- och sjukvårdssystemet, med förödande konsekvenser för bland annat barn och gravida kvinnor. En majoritet av sjukhusen är ur funktion, och såväl amputeringar av kroppsdelar som kejsarsnitt ska enligt anmälan ha skett utan bedövning.
Men de kanske tydligaste bevisen på folkmordsuppsåt har Israels politiska ledare levererat själva. De senaste månaderna tycks de ha tävlat med varandra i genocidala uttalanden. Försvarsminister Yoav Gallant kallade palestinierna ”mänskliga djur” och Israels president Isaac Herzog sa att alla i Gaza är ansvariga för vad som hände den 7 oktober eftersom de röstade på Hamas – trots att hälften av befolkningen i Gaza är för ung för att rösta. Premiärminister Benjamin Netanyahu refererade i ett TV-sänt tal till Gazaborna som ”Amalek”, vilket är benämningen på en folkstam som Israels första kung, Saul, uppmanas av Gamla testamentets gud att utrota. Det bibliska löftet till Israels barn om ett eget land att bo i är nämligen förknippat med en befallning att utplåna de folkslag som redan bor där.
“Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse”, står det i Bibeln. ”Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor.”
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.
De sydafrikanska advokaterna hävdar att uppsåtet att begå folkmord tydligt genomsyrar såväl den israeliska krigsmaskinen som det politiska systemet. Advokaterna har försett domstolen med foton av massgravar där kroppar – ofta oidentifierade – begravts. Man har även förevisat domstolen en video av israeliska soldater som dansar och firar palestiniers död, medan de sjunger: ”Det finns inga civila som inte är delaktiga (i striderna)”.
Från israeliskt håll har man föga förvånande svarat med att avfärda folkmordsanmälan som Hamas-propaganda. Och trots FN:s rapporter om utbredd svält och infektionssjukdomar till följd av brist på rent vatten och sanitet, blånekar Israels juridiska team till att man hindrat humanitärt bistånd. Total förnekelse, precis som brukligt.
Journalistveteranen Chris Hedges, som under sju år var New York Times Mellanösternkorrespondent har vittnat om hur de israeliska lögnernas skamlösa fräckhet fick honom och andra journalister som rapporterade från Gaza att baxna. Det spelade ingen roll om de personligen hade bevittnat den israeliska attacken, eller skjutningen av obeväpnade palestinier. Det spelade ingen roll hur många vittnen de intervjuat. Det spelade ingen roll vilka fotografiska och kriminaltekniska bevis de fått ta del av. Svaret blev reflexmässiga lögner och förnekanden från den israeliska militären, israeliska politiker och israeliska medier.
”Israel deformerar inte sanningen, utan inverterar den. Man målar upp en bild som är diametralt motsatt verkligheten, skriver Chris Hedges på sin Substack.”. https://
chrishedges.substack.com/p/ listen-to-this-article- israels-culture
Hedges konstaterar att lögnerna – då som nu – infogas i orwellskt nyspråk. Barn som dödas av israeler blir till barn som råkat hamna i korseld. Bombningen av bostadsområden, med dussintals döda och sårade, beskrivs som en kirurgisk attack mot en vapenfabrik. Attacker mot sjukhus rättfärdigar man med att benämna dem ”Hamas ledningscentraler”. Förstörelsen av palestinska hem kallar man rivning av terroristers hem.
Lögnerna, skriver Hedges, fyller flera viktiga funktioner. Dels sänder den ett olycksbådande budskap till palestinierna.
”Den stora lögnen slår fast att Israel kommer att föra en kampanj av massterror och folkmord och aldrig ta ansvar för sina brott. Den stora lögnen utplånar sanningen. Den utplånar fakta. Den utplånar historien. Den utplånar förståelsen. Den utplånar hoppet. Den reducerar all kommunikation till våldets språk.”
Dessutom, menar Hedges, törstar Israels sympatisörer efter dessa lögner, eftersom sanningen skulle tvinga dem att konfrontera sin egen rasism, sitt självbedrägeri och sin delaktighet i förtryck, mord och folkmord.
De senaste månaderna har vi bara sett alltför många i den svenska debatten som törstat efter dessa lögner. De tillhör i regel det spektrum av opinionsbildare som beskriver sig själva som liberaler eller konservativa. En del skriver för borgerliga ledarsidor och/eller driver sina egna bloggar. Det är med sorg i hjärtat jag tvingats konstatera att debattörer och intellektuella som jag tidigare respekterat har börjat låta som ett eko av Netanyahu.
Jag tycker att ni ska ta er en allvarlig funderare på hur ni framöver vill bli ihågkomna. Vill ni bli sedda som vår tids förintelseförnekare? Ännu är det inte för sent att ställa sig på rätt sida om historien.
/Per Shapiro
