Nyligen beslutades om ytterligare vapensystem och hundratusentals drönare till Ukraina. Vapen för 234 miljarder. “Givet Rysslands fortsatta aggression mot Ukraina måste vi medge att all fred i Ukraina verkar vara utom räckhåll inom den närmsta framtiden”, citeras den tyske krigsministern Boris Pistorius i Dagens Nyheter.
När medierna och politikerna inte tror på fred är det dags för medborgarna att ta fredsförhandlingarna i egna händer. Så resonerar den tyska statsvetaren Ulrike Guerot som just har dragit igång ett Europeiskt fredsprojekt som vill samla Europas medborgare i en gemensam kamp för fred i Europa. Jag har följt Ulrike Guerot sedan coronatiden. Det var då hon började sin resa från respekterad professor, författare och Europaexpert till en av coronapolitikens mest välformulerade kritiker. Hon förlorade sin anställning som professor vid universitetet i Bonn och cancellerades från diverse uppdrag. Nu tillhör hon förgrundsgestalterna i den rika floran av fredsbejakande systemkritiker i de tyskspråkiga länderna.
På Europadagen den 9 maj organiserar European Peace Project en europeisk manifestation för fred mellan Europa och Ryssland. I år är det 75 år sedan Frankrikes dåvarande utrikesminister Robert Schuman läste upp sin deklaration om världsfreden. Schumandeklarationen brukar beskrivas som startskottet för EU, men den 9 maj är även dagen då ryssarna firar segern över Nazityskland för 80 år sedan.
European Peace Project vill knyta an till de fredliga ideal som Europa en gång representerade och uppmanar människor i hela Europa att gå ut och läsa upp det europeiska fredsmanifest som finns att ladda ner på fredsprojektets hemsida. Den som vill visa sitt stöd digitalt kan skriva in sin e-postadress och bostadsort på projektets webbplats och blir därigenom en bland fredsduvorna som börjat fylla fredsprojektets interaktiva karta. Idéen är att synliggöra det europeiska stödet för fred och samarbete med Ryssland. Aktionerna den 9 maj ska dokumenteras i en dokumentärfilm och en bok om projektet. Alla är inbjudna att bidra till projektet genom att filma och fotografera sina läsningar av manifestet.
Det långsiktiga målet för European Peace Project är att bygga upp ett varaktigt nätverk för europeiska medborgares engagemang för fred.
När jag började berätta om projektet har några varit skeptiska. Å ena sidan har jag fått höra att man inte kan förhandla med Putin. För mig vittnar denna hållning om att det snarare är tvärtom. Hur ska fred bli möjlig om den ena sidan förnekar den andres beredskap att hitta en lösning på konflikten?
Jag har blivit hänvisad till de så kallade faktagranskarna på Brussels Watch, en organisation som säger sig bekämpa korruption i Europa. Där kallas Ulrike Guerot för en “kontroversiell röst” då hon “felaktigt påstår att tyska vapenleveranser till Ukraina gör Tyskland till en part i kriget” och tillhörde de första som undertecknade det fredsmanifest som den tyska feministen Alice Schwarzer publicerade tillsammans med politikern Sahra Wagenknecht i februari 2023. Krigspropagandan har gått långt när människor som gör en differentierad analys av Ukrainakriget, och engagerar sig för fred, misstänkliggörs.
Å andra sidan har jag mött dem som är skeptiska till fredsprojektets äkthet och undrar om det är en form av kontrollerad opposition. Bland aktionerna som väckt misstankar finns The European Balcony Project som Ulrike Guerot organiserade tillsammans med författaren Robert Menasse och teaterregissören Milo Rau 2018. Då skulle Europas medborgare läsa upp en deklaration för nationalstaternas upplösning i en europeisk republik. Balkongprojektet kan kritiseras som ett försök att under demokratiseringens täckmantel flytta beslutsfattandet längre bort från medborgarna. Även i det nya fredsmanifestet finns det spår av initiativtagarens måhända något naiva idé om EU som ett före detta fredsprojekt. Mitt intryck är emellertid att Guerots engagemang är ärligt.
Flera kunniga, alternativa tänkare har börjat stödja European Peace Project. Nu senast anslöt sig den schweiziske författaren Daniele Ganser till initiativet.
Världen behöver fredspragmatiker (2024) är titeln på den svenske fredsaktivisten Valentin Sevéus senaste bok. Han uppmärksammar att vi saknar ett fredsdepartement. Om de så kallade folkvalda inte kämpar för fred, behöver vi göra det själva. Då är det viktigt att vi bortser från eventuella meningsskiljaktigheter. I bästa fall kan European Peace Project hjälpa till att visa hur många vi är, och vi tillsammans bidra till en fredlig framtid i Europa.
Susanne Dodillet
Europeiskt Fredsprojekt – Manifest
Idag, den 9 maj 2025 – exakt 80 år efter andra världskriget, som kostade 60 miljoner människor livet, varav 27 miljoner sovjetmedborgare – höjer vi, Europas medborgare, våra röster! Vi skäms över våra regeringar och EU, som inte tagit lärdom av 1900-talets historia. EU, som en gång tänktes som ett fredsprojekt, har förvrängts och därmed förrått Europas innersta väsen! Därför tar vi, Europas medborgare, idag, den 9 maj, vårt öde och vår historia i våra egna händer. Vi förklarar EU som misslyckat. Vi inleder medborgardiplomati och motsätter oss det planerade kriget mot Ryssland! Vi erkänner det medansvar ”Väst”, de europeiska regeringarna och EU har i denna konflikt.
Vi, Europas medborgare, står med European Peace Project upp mot det skamlösa hyckleriet och de lögner som idag – på Europadagen – sprids vid officiella ceremonier och i offentliga medier.
Vi sträcker ut handen till Ukrainas och Rysslands medborgare. Ni tillhör den europeiska familjen, och vi är övertygade om att vi tillsammans kan organisera ett fredligt samliv på vår kontinent.
Vi har bilderna av soldatkyrkogårdarna framför våra ögon – från Volgograd till Riga och Lorraine. Vi ser de färska gravarna från det meningslösa kriget i Ukraina och Ryssland. Medan de flesta EU-regeringar och beslutsfattare hetsar till krig och vägrar inse vad krig betyder för vanliga människor, har vi förstått 1900-talets läxa: Europa betyder ”Aldrig mer krig!”
Vi minns Europas återuppbyggnadsinsatser under förra seklet och löftena från 1989 efter den fredliga revolutionen. Vi kräver ett europeisk-ryskt ungdomsverk efter modell av det tysk-franska ungdomsverket från 1963, som avslutade ”arvfiendskapen” mellan Tyskland och Frankrike. Vi kräver ett slut på sanktionerna och återuppbyggnaden av Nord Stream II-pipelinen. Vi vägrar att låta våra skattepengar slösas på upprustning och militarisering på bekostnad av social välfärd och infrastruktur. Inom ramen för en OSSE-fredskonferens kräver vi skapandet av en europeisk säkerhetsarkitektur med och inte mot Ryssland, såsom fastställdes i Parisstadgan 1990. Vi kräver ett neutralt, från USA frigjort, Europa som intar en medlande roll i en multipolär värld. Vårt Europa är postkolonialt och postimperialt.
Vi, Europas medborgare, förklarar härmed detta krig för avslutat! Vi deltar inte i krigsspel. Vi gör inte våra barn till soldater och sjukvårdare vid fronten och inte våra länder till slagfält.
Vi erbjuder att omedelbart skicka en delegation av europeiska medborgare till Kiev och Moskva för att inleda dialogen. Vi tänker inte längre se på medan vår framtid och våra barns framtid offras på maktpolitikens altare.
Länge leve Europa, länge leve freden, länge leve friheten!
