Charlie Chaplin matas av en robot i filmen Moderna tider.
Tänk om nästan alla samhällsproblem – från miljöförstöring och fattigdom till krig, sjukdomar och psykisk ohälsa – har en gemensam orsak? Och tänk om denna orsak framstår som motsatsen till vad den egentligen är, så att samhället inte bara accepterar, utan entusiastiskt uppmuntrar den?
Precis så är det med det teknologiska systemet, vilket utgörs av å ena sidan en inneboende logik och sätt att tänka – och endast tänka – och å andra sidan av tillämpningen av denna logik på världen.
Det teknologiska systemet och framstegsmyten
För att använda datorn som liknelse – som man talande nog ofta gör nuförtiden – kan man säga att logiken utgör ”mjukvaran” och härstammar från upplysningstiden i slutet av 1600-talet. Förenklat är det föreställningen att världen är begriplig, mätbar och möjlig att förbättra genom rationell styrning. En typ av teknologiskt medvetande.
”Hårdvaran” uppstod ungefär hundra år senare i och med industrialiseringen, som gav upphov till maskiner och sedermera den moderna teknologi vi har idag. Man kan argumentera för att problemet har sin början längre bak i tiden än så, med jordbruket och civilisationen och kanske ännu tidigare, men huvudfokus kommer här att vara på den industriella teknologin.
Det är inte möjligt för människan att leva utan någon form av teknologi, men den vi har idag liknar en demon, långt bortom mänsklig kontroll. Den moderna teknikutvecklingen vilar på framstegsmyten, som säger att forskning och innovationer gör livet bättre och lättare för alla. Och vem kan vara emot en sådan sak?
Detta är dock snarare en inversion av sanningen.
Industrialiseringen tvingade in miljontals män, kvinnor och barn i mardrömslika förhållanden i fabriker där de förlorade sina hantverkskunskaper och blev beroende av marknaden; avskogning och annan miljöförstöring intensifierades; den gav oss två världskrig och atombomben; den gav oss ett samhälle byggt på konsumtion av massproducerat skräp, samtidigt som fabrikerna flyttades utom synhåll till fattigare länder.
Den gav upphov till eller ökade en mängd olika typer av ohälsa som depression, cancer, fetma, diabetes, autism och en lång rad sjukdomar som vi ”i dagsläget inte riktigt “förstår”; den har skapat en djurindustri så fasansfull att man väljer att inte låtsas om den; den har ökat jordens befolkning från 1 miljard år 1800 till över 8 miljarder idag och skapat en situation där de 12 rikaste männen är lika förmögna som hälften av världens övriga 8 miljarder människor.
Samtidigt sker en gradvis utarmning av vild natur. Skogen ersätts med olika plantager, insekterna försvinner, haven töms på fisk och fylls istället med plast, åkrarna besprutas med glyfosat och det blir allt svårare att se stjärnhimlen eller uppleva riktig tystnad. Som bara ett exempel på hur det vilda trängs undan är att den svenska vargstammen på runt 400 individer av många betraktas som ett stort problem för 10 miljoner människor och deras 1 miljon hundar.
Att här betona fördelarna med teknikutvecklingen är onödigt. Det görs redan överallt och hela tiden, i synnerhet varje gång någon nackdel påpekas. Men fördelarna med teknikutveckling är oftast konkreta, direkta, förutsägbara och mätbara, medan nackdelarna är diffusa, indirekta och svåra att förutse och mäta. Dessutom är fördelarna oftast lösningar på problem som skapats av teknologin till att börja med – som modern medicin för moderna sjukdomar och läkemedel för biverkningar av läkemedel. Eller så är fördelarna fattiga substitut för någonting som fanns där från början.
Och det börjar oskyldigt. Bilder på lättklädda damer i tidningar utvecklas sakta, steg för steg, till dagens situation då vi har konstant och gratis tillgång till enorma mängder hårdporr, några knapptryckningar bort.
Generationer av obligatorisk skolgång har varit så effektiv i formandet av det teknologiska medvetandet och framstegsmyten att det idag tycks vara nästintill omöjligt att föreställa sig något annat. Ideologier som på ytan framstår som motsatta, tar i grund och botten avstamp i detta medvetande.
Vi kan ta vitt skilda politiska åskådningar, som tycks ha olika uppfattning om precis allting. De kanske bråkar om enskilda teknologier – som vindkraft kontra kärnkraft – men ingen ifrågasätter teknikutvecklingen som sådan, trots att denna är en större faktor när det gäller påverkan på våra och alla andra organismers liv än vem som för tillfället sitter vid den politiska makten.
Någon censur behövs inte eftersom alla håller sig inom ramen för framstegsmyten.
Tidig kritik
Vissa kunde relativt tidigt se vart den teknologiska utvecklingen skulle leda. Den brittiske författaren Samuel Butler skrev till exempel redan 1863, vid en tidpunkt då den kanske mest avancerade teknologin var telegrafen:
Dag för dag vinner maskinerna terräng på vår bekostnad; dag för dag blir vi alltmer underordnade dem. För varje dag binds fler människor som slavar vid uppgiften att sköta dem, och fler människor ägnar hela sin livskraft åt utvecklingen av det mekaniska livet. Utgången är helt enkelt en tidsfråga – att den tid kommer då maskinerna innehar det verkliga herraväldet över världen och dess invånare är något som ingen människa med ett verkligt filosofiskt sinnelag för ett ögonblick kan betvivla.
Den tyske författaren Friedrich Georg Jünger noterade 1946 att maskinen ger ”intrycket av att något livlöst tränger in i livet och genomsyrar det.”
Den gamla vidskepliga föreställningen att någon av människan skapad apparat skulle kunna få ett demoniskt liv, utveckla en egen vilja – en upprorisk och destruktiv vilja – är inte på långa vägar så felaktig som vi numera antar.
Den franske sociologen Jacques Ellul argumenterade också för att teknologin ”lever sitt eget liv” i sin bok The Technological Society från 1964 där han beskrev dess automatism (att den styr sig själv), dess självförstärkning (att den växer av egen kraft), dess monism (att alla delar är sammanlänkade), dess universalism (att den fungerar på samma sätt överallt) och dess autonomi (att den utvecklas av egen kraft).
Andra välkända namn som har behandlat frågan om teknologi som ett större sammanhängande system och inte endast som en samling fristående uppfinningar är bland andra Karl Marx, Martin Heidegger, George Orwell och Lewis Mumford.
Men trots att klyftan mellan teknologins fördelar och nackdelar hela tiden vidgas så har kritiken från 1960-talet och framåt varit ofattbart tyst – med ett groteskt undantag.
Ted Kaczynski
Det finns dussintals filmer, tv-serier och dokumentärer om Ted Kaczynski. Gemensamt för dessa filmer är dock att huvudfokuset alltid är på personen och händelserna kring honom, inte på hans analys av det teknologiska systemet.
Kaczynski var ett matematiskt geni med en framgångsrik akademisk karriär som valde att lämna allt för att flytta ut ensam i skogen i Montana i USA. När han sedan bevittnade förstörelsen av naturen runt sin stuga drog han slutsatsen att det industriella samhället inte är förenligt med vild natur.
Han började tillverka och skicka brevbomber till olika personer som han ansåg bidrog till denna utveckling. Mellan 1978 och 1995 skickade han 16 bomber som dödade 3 personer och skadade 23. Genom utpressning lyckades han få The Washington Post att år 1995 publicera hans manifest Industrial Society and Its Future.
I detta beskriver han hur mänskligheten har utvecklats under naturliga förhållanden som är fundamentalt annorlunda från det moderna samhället, hur detta orsakar stort lidande och hur fortsatt teknologisk utveckling oundvikligen kommer att öka detta lidande och att vi därför kommer att behöva ta till allt mer drastiska åtgärder för att anpassa människan till denna utveckling (psykofarmaka, genetisk manipulation, distraktioner, övervakning etc.) och hur varje teknologiskt framsteg enskilt betraktat kan framstå som positivt medan det teknologiska systemet som helhet har förödande konsekvenser för människan och planeten; hur alla försök att reformera det bara gör systemet starkare.
För att nå fram med vårt budskap till allmänheten, med någon som helst förhoppning om att göra ett varaktigt intryck, har vi behövt döda människor.”
Hans taktik var inte bara moraliskt förkastlig, den var kontraproduktiv. Det stämmer att han nådde ut till allmänheten i större utsträckning än vad han hade gjort om han förmedlat sitt budskap utan våld, men givetvis väcktes föga sympatier för hans analys. Istället förknippades kritik av det industriella samhället med terrorism och genomslaget uteblev.
Utdrag ur Ted Kaczynskis manifest
Kanske kan en ny våg av kritik växa fram? En kritik som inte endast ser det teknologiska systemet som någonting utanför oss som ska bekämpas, utan något som finns inom oss, i hela vårt sätt att tänka och vara.
Man kan också se Kaczynski själv som ett exempel som bekräftar tesen. Endast i ett högteknologiskt samhälle är det möjligt för en ensam person att spränga människor i bitar hundratals mil bort. Vad hade han kunnat åstadkomma med dagens teknik – om han hade lyckats undkomma det ständigt växande övervakningssystemet vill säga?
I manifestet riktas mycket kritik mot vänstern som han ser som systemets främsta försvarare. Högern kritiseras endast med följande citat:
De konservativa är dumskallar. De gnäller över att traditionella värden bryts ner, ändå förespråkar de teknologisk utveckling och ekonomisk tillväxt. Det har tydligen inte gått upp för dem att man inte kan göra snabba och drastiska förändringar i teknologin och ekonomin utan att andra delar av samhället också förändras snabbt och sådana förändringar leder oundvikligen till att traditionella värden bryts ner.
Idag är det främst de konservativa som är tydligast fientliga mot etablissemanget och som inte litar på massmedia och institutioner generellt. Det borde alltså vara de som är mest benägna att komma med radikal kritik av hela det teknologiska systemet. Men istället dras de till alternativa mediekanaler som skyller alla problem på mångkulturen och på vänstern, som enligt dem har skapat den – ett exempel på hur systemet använder sig av den klassiska maktstrategin söndra och härska.
Förlusten av kultur och tradition
Det är ingen slump att nationalismen till stor del sammanföll med industrialiseringen. När människor flyttar från platsen där de har bott i generationer till platser där lönearbetet finns, det vill säga till fabrikerna och städerna, har detta oundvikligen en enorm påverkan på identitet och traditioner.
Oavsett om nationalismen formades uppifrån av staten, för att standardisera kulturen, eller nedifrån av folket, som ett sätt att finna en identitet och mening i den nya tillvaron – eller en kombination av dessa – så hade den inte funnits utan industrialism och teknologisk utveckling. Med sin standardisering och centralisering av makt är nationalism därför inte den motsats till globalism som många verkar tro. De tjänar båda samma system.
En annan effekt av ett högteknologiskt samhälle i ständig utveckling, som borde vara av stort intresse för de konservativa, är hur detta påverkar de äldres status i samhället.
De äldre brukade vara respekterade eftersom de satt på värdefull kunskap, visdom och berättelser med rötter långt bak i tiden. En äldre person i ett jägar-samlarsamhälle kanske förstod enligt vilka mönster de vilda djuren rörde sig i naturen, en jordbrukare kanske såg mönster i vädret som avgjorde vilka grödor man skulle så och när. De äldre idag får finna sig i en kultur som knappt har något gemensamt med den de vuxit upp i, och detta gör att de blir bortglömda och marginaliserade.
Från Miljöpartiet till Nordiska motståndsrörelsen – alla dyrkar teknologin
Istället för att titta på vad som skiljer de olika partierna åt kan det vara mer upplysande att titta på vad de har gemensamt. Föga förvånande har de alla den fortsatta teknologiska utvecklingen som en självklar förutsättning för sina respektive visioner. Om detta är de rörande överens över hela skalan från höger till vänster. Här följer ett litet urval ur de svenska partiprogrammen:
Sverigedemokraterna:
Sverige ska vara ett kunskapsintensivt och högteknologiskt välståndsland
Målet om ett miljövänligare samhälle bör primärt uppnås genom teknisk utveckling
Vi ser saker på ett annat sätt och förstår vad våra beslut kommer att innebära för våra barn och barnbarn. Kärnkraft är ett hållbart och effektivt energislag. Att satsa på detta är att ta verkligt miljöansvar. Ett nytt kärnkraftverk levererar energi under flera decennier.
Liberalerna:
Politikens uppgift måste vara att snabbt undanröja hinder för att underlätta för företag och människor att ta vara på de möjligheter som den tekniska utvecklingen skapar”
Artificiell intelligens förändrar samhället i snabb takt. Sverige ska vara ett ledande land för AI, innovation och teknisk utveckling”.
”Liberalerna är teknikoptimister och ser stora möjligheter med AI.”
Kristdemokraterna:
I framtiden kommer allt fler fordon att vara självkörande och gå på el. Mer arbete krävs för att öka produktionen av självstyrande fordon och elfordon och för att bygga ut laddnings- och vätgasinfrastrukturen, inklusive elmotorvägar för lastbilar.
Politiken ska ha en teknikneutral hållning till utvecklingen av motorer. Det är inte förbränningsmotorn i sig som är problemet, utan de fossila utsläppen.
Säkra att ensamhet kan brytas med digitala hjälpmedel: Var sjunde pensionär använder inte internet och det är främst bland de äldre åldrarna. Flera kommuner genomförde förbättringar sedan pandemin, men det finns fortsatt behov av att stärka möjligheterna till digital gemenskap för äldre.
Moderaterna:
Vi ska säkerställa att Sverige ligger i framkant när det gäller artificiell intelligens och digitalisering, som är avgörande för framtida konkurrenskraft.
Moderaterna tror på framsteget och att människan har förmågan att lösa de problem vi står inför. Teknisk utveckling och god hushållning kommer att vara avgörande på miljöområdet.
Moderaterna tror på framsteget och mänskligt framåtskridande.
Centerpartiet:
Centerpartiet ser digitaliseringen som ett verktyg för att stärka individens frihet och möjligheter. Den ska tjäna människan, inte tvärtom.
Centerpartiet vill riva hindren och bygga ett digitalt samhälle som fungerar för alla.
Vi vill se en kraftfull utbyggnad av fiber och 5G i hela Sverige.
Centerpartiet ser AI som ett kraftfullt verktyg för att bygga ett bättre samhälle, men tekniken måste alltid tjäna människan – inte tvärtom. Vi är teknikoptimister, men vi är inte naiva.
Socialdemokraterna:
Teknikutvecklingen är nyckeln till Sveriges framtida välstånd – men den måste styras av demokratisk kontroll och etik.
Sverige måste investera i framtidsteknologier som AI för att stärka den svenska konkurrenskraften. Det behövs en nationell innovationsstrategi som främjar AI-ekosystemet och möjliggör kommersialisering av forskningsresultat.
Socialdemokraterna vill se fler kameror för att öka tryggheten i hela Sverige.
Vänsterpartiet:
Vinstdrivande företag har svårt att driva den tekniska utveckling vi behöver, eftersom de inte ser till helheten.
Vi vill se stora gemensamma satsningar på den teknikutveckling Sverige och världen behöver för att hantera de utmaningar vi har framför oss
”
Miljöpartiet:
Den tekniska utvecklingen ska förbättra livet för alla
Den tekniska utvecklingen ska komma alla till del och ingen ska lämnas efter.
Artificiell intelligens, AI, är en teknik som snabbt förändrar samhället och arbetslivet. Vår vision är att AI ska användas för att göra våra liv enklare och bättre samtidigt som det hjälper oss människor att lösa vissa problem.
Miljöpartiet vill se en snabb utbyggnad av förnybar energi som vindkraft och solenergi.”
Även de mindre partierna utanför riksdagen vurmar för allt mer teknikutveckling.
Partiet MoD, som kallar sig ett systemkritiskt parti, är pigga på självförsörjning och decentralisering. De förespråkar e-röstning, kryptovaluta, tillväxt och innovation:
Den digitala framtiden ska vara folkets, inte maktens.
De beskriver alltså den digitala framtiden som redan förutbestämd. De vill ha en ”decentraliserad digital infrastruktur”, men inser inte att digital teknologi förutsätter centralisering. Sverige kan bara ha digital teknik därför att Sverige ingår i ett globalt system av gruvdrift, industri, specialisering, handel och exploatering.
Vidare vill MoD:
…bygga ut digitala plattformar för medborgardialog, lagförslag och e-röstning – med analogt stöd för dem som så önskar.
Visst låter det toppen att kunna få välja, men vad som i början är frivilligt blir ofta till slut i praktiken ett tvång. Majoriteten skulle gå över till det digitala alternativet för att det är snabbare och bekvämare. Därigenom blir det till standardalternativet, vilket gör att det långsammare analoga alternativet blir mindre attraktivt att upprätthålla. Till slut finns det möjligtvis kvar i reducerad form som stöd för särskilda grupper, alltså inte för de som inte vill rösta digitalt utan för de som inte kan.
De som föredrar det analoga blir i förlängningen utestängda från deltagande eller tvingas in i det digitala. Och detta är antagligen precis vad som kommer att hända med den ”frivilliga” digitala identitetsplånbok som ska införas i Sverige i december 2026, på order av EU.
På samma sätt var det för 20 år sedan frivilligt att äga en smartphone – idag är det för de flesta inte ett realistiskt alternativ att vara utan.
Ett personligt exempel på detta är gymmet jag går till, där man tidigare blippade ett plastkort för in- och utpassering. Helt plötsligt fungerade inte kortet längre och istället var man nu tvungen att scanna en QR-kod för att komma in (och ut). Efter att jag visat upp en gammal telefon i receptionen som ”bevis” för att jag inte äger en smartphone, aktiverade de kortet igen. Att denna möjlighet finns är dock inget de informerar om. Det finns helt enkelt ingen fördel för dem att erbjuda sina medlemmar båda alternativen.
Det analoga är grus i maskineriet för ett digitalt samhälle. På individnivå har man ibland friheten att med en del besvär välja bort vissa komponenter av systemet, men inte på samhällsnivå. När politikerna säger att ”alla ska med” och ”ingen ska lämnas utanför” denna utveckling, så menar de för en gångs skull vad de säger.
Alternativ för Sverige är kritiska till mångkulturen. Men kan man verkligen ens prata om begreppet mångkultur när vi alla köper vår mat i affären, bär massproducerade kläder, lönearbetar, lämnar bort barnen till främlingar, använder internet, följer klockan, motionerar och transporteras med hjälp av maskiner, spenderar större delen av tiden inomhus, inte vet någonting om djur- och växtlivet där vi bor och inte tillverkar något för egen hand?
Svenskar har – precis som folk i andra hypermoderna västländer – inte mycket till egen kultur kvar, och det beror inte i huvudsak på invandring. Alla förvandlas vi till närmast identiska, rotlösa träd i en industriskog – en global monokultur.
Denna utveckling är omöjlig utan enorma mängder energi och på frågan hur denna energi ska utvinnas är det endast två linjer som drivs, eller en kombination av dessa två.
Den ena linjen vill satsa på vad de kallar fossilfri förnybar energi, exempelvis vindkraft. Denna är dock varken fossilfri eller förnybar i egentlig mening, och dessutom helt inkapabel att uppfylla energibehovet.
Den andra linjen ser kärnkraften som det bästa alternativet, trots att den är potentiellt livsfarlig och trots att uran är en i allra högsta grad ändlig resurs som beräknas ta slut inom hundra år.
Men då hoppas man kanske att vi ska ha kommit på ytterligare tekniska lösningar, som till exempel effektivisering av kraftverken eller att vi ska hämta uran från rymden.
Vad som helst, bara vi inte ställer kritiska frågor, som till exempel ”Varför gör vi detta?”. ”Sunt förnuft” innebär tydligen att lämna över ansvaret på barnbarnen, tillsammans med det radioaktiva avfallet.
Ambition Sverige skriver att det vi nu ser med AI-utvecklingen inte är:
…en gradvis utveckling, utan en genomgripande systemförändring – sannolikt snabbare och mer omfattande än någon tidigare teknologisk revolution sedan industrialismen.
Frågan för dem är dock inte varför detta sker och vad mänskligheten tjänar på det, utan hur vi kan se till att AI ska utvecklas och ”kontrolleras” av rätt personer. Även kärnkraften ska byggas ut och vapenindustrin moderniseras.
Man kan nästan tro att Nordiska Motståndsrörelsen har lyckats identifiera vad problemet är när de skriver att:
…hela mänskligheten hotas av de människofientliga och parasitära krafter som styr och bedriver rovdrift på naturen och alla dess populationer – djur som människor.
De syftar dock inte på teknikutvecklingen, utan förespråkar ”innovationsanda” och att Norden ska:
…vara ledande inom utvecklandet och användandet av förnybar energi som ska driva hem, bilar, industri m.m
och att:
…utan vårt eget och andra västerländska folks landvinningar och genialitet inom dessa områden hade människosläktet stannat i utvecklingen för många århundraden sedan. Denna skaparkraft måste staten ta till vara på och uppmuntra även i framtiden.
Om syftet var att helt enkelt göra livet bättre för människor så borde vi rimligtvis må mångfalt bättre än för bara fyrtio år sedan, men det gör vi inte. Det är uppenbart att teknikutvecklingen blivit ett självändamål, som sker på mänsklighetens bekostnad. Vi är konstant distraherade och får allt svårare att avgöra vad som är verkligt. Långsamt och metodiskt, dag efter dag, tar teknologin över vår tillvaro och våra sinnen, själar och kroppar. Filosofiprofessorn David Skrbina skriver i The Metaphysics of Technology:
Teknologin fungerar som ett slags ”mentalt AIDS”. Den bryter ned vårt kritiska tänkande, vår medfödda intelligens, vår förmåga till ihållande och koncentrerat tänkande, vårt psykologiska oberoende och vår moraliska autonomi – just de egenskaper som skulle kunna användas mot den. Som ett kompletterande drag främjar den, där det är möjligt, teknologivänligt tänkande, teknologivänliga värderingar och teknologivänliga handlingar.
Myten om teknologi som något neutralt
En vanlig missuppfattning är att teknologi är något neutralt, att det bara är ett verktyg som man kan välja att använda för gott eller ont. Enligt Skrbina behöver minst fem kriterier uppfyllas för att teknologi ska vara neutral:
1) dess användning måste vara frivillig
2) den måste ha förutsägbara konsekvenser
3) den måste ha hanterbara risker
4) den måste resultera i en tydlig nettovinst
5) och viktigast av allt – den måste stå under mänsklig kontroll.
Möjligtvis kan vissa enskilda teknologier uppfylla några av dessa kriterier, men på systemnivå uppfylls inte ett enda av dem.
Dessutom, som tidigare nämnts, kan varje enskild produkt bara existera så länge det finns ett komplext bakomliggande system av gruvor, bränsle, tillverkning, löneslaveri, transport, laboratorier, skolor, tidsmätning och så vidare.
I varje teknologisk produkt finns dessutom vissa värderingar representerade; effektivitet, kontroll, standardisering, förutsägbarhet, bekvämlighet, hastighet och så vidare. En motorväg som byggs genom regnskogen är inte ”bara en väg” – den för även med sig dessa värderingar till byarna längs med den, tillsammans med konsekvenserna.
Filosofen Martin Heidegger skrev 1954:
Överallt förblir vi ofria och bundna vid teknologin, vare sig vi passionerat bejakar den eller tar avstånd från den. Men allra värst utlämnade åt den är vi när vi betraktar den som något neutralt; för denna föreställning om tekniken, som vi idag gärna hyllar, gör oss fullständigt blinda för teknikens väsen.
Föreställningen om teknologi som något neutralt är farlig eftersom den får oss att tro att problemet i grund och botten handlar om människor. Vi luras att tro att teknologin, styrd av rätt människor och på rätt sätt, är av godo. Men den tjänar bara sig själv och utvecklas bara i en riktning.
Framåt mot utopin?
Ända från början har den moderna teknologin utlovat en framtid utan meningslöst arbete och istället mer fritid, bättre hälsa och allmänt ökat välstånd.
I början, när nyttan var större och konsekvenserna ännu inte fullt ut manifesterats, var det kanske lätt att falla för detta löfte. Men idag, när Elon Musk – som blivit världens rikaste person genom utvecklandet av teknologi – säger att vi inom tio år, tack vare just teknologi, troligen kommer att ha ”fantastiskt överflöd och att alla kan få allt de kan föreställa sig”, är det då verkligen någon som tror honom?
Det teknologiska samhället kräver att människor inte är nöjda, annars stannar utvecklingen. Vi måste alltid känna att vi saknar något. I väst har vi hög materiell standard men saknar mycket av den gemenskap, mening, kultur och relation till naturen som fortfarande kan återfinnas i många utvecklingsländer.
Så vi försöker lösa det med ännu mer konsumtion, distraktioner och teknisk utveckling.
Vanligtvis när någon yttrar kritik av det lite mer skarpa slaget mot någon aspekt av den moderna teknologin så klargör de att de självklart inte är emot teknologisk utveckling i sig. De understryker att teknologin har bidragit med så många fördelar. Lägger man inte in en sådan brasklapp uppfattas man antagligen som en bakåtsträvande knasboll.
Om inte kritiken avfärdas direkt med reflexmässiga ad hominem-argument i stil med ”Men du använder ju datorn”, blir följdfrågan ofta ”Så vad är lösningen?”.
Men det är ett misstag att avfärda kritik bara för att den som framför den inte har ett färdigt paket med konkreta lösningar. Sanningen är att det inte finns någon lösning på detta problem som ryms i vårt invanda sätt att tänka, och som kan kluras ut på förhand och sedan formuleras i ett partiprogram för att sedan röstas igenom och implementeras.
Frågan är historiskt unik, allomfattande och komplex och har sina rötter i hur vi tänker, känner och relaterar till varandra, oss själva och naturen. Kort sagt – frågan är existentiell. Det teknologiska medvetandet har blivit inpräntat i oss i generationer. Och att anta en ny form av medvetande gör man inte i en handvändning.
Det första steget är att se galenskapen för vad den är och våga stå för det. Kanske märker du att du inte är ensam.
Det är också ett misstag att tro att bara för att det inte finns någon överblickbar och på förhand genomtänkt utväg ur situationen så är det enda alternativet att fortsätta som vanligt. Detta förvärrar istället problemet och lämnar över det till framtida generationer att ta hand om, vilkas förmåga och vilja att föreställa sig en annan värld kommer att vara ännu mer förtvinad.
Det ser onekligen ut som att mänskligheten har en sjukdom som kan jämföras med långt framskriden cancer. Men personer som är sjuka i cancer eller andra kroniska sjukdomar kan i sällsynta fall tillfriskna utan medicinsk behandling, i vad som kallas spontant tillfrisknande. Dessa tillfrisknanden är ofta omöjliga att förklara utifrån den vetenskapliga förklaringsmodellen, men det finns en psykologisk faktor som ofta är inblandad, och den kallas självtransformation.
Självtransformation innebär ett förkastande av de begränsande sidorna i den egna personligheten och en öppning inför, och acceptans av, en större känsla av vem man är. Kanske är det något liknande – en sorts massiv kollektiv självtransformation – som behövs?
Anarki som en del av lösningen
Under mer än 95 % av mänsklighetens tid på Jorden har vi levt i små grupper som jägare och samlare. Dessa samhällen saknade härskare – det vill säga de var anarkistiska, även om de inte använde det begreppet. Det fanns ledarskap, men sådana roller var informella, flytande och baserade på kunskap och visdom, inte tvång.
Beslut fattades generellt genom konsensus, vilken kunde ta dagar eller veckor, om något beslut fattades alls. Effektivitet och hastighet var alltså inga utmärkande drag för dessa samhällen. Av uppenbara skäl går detta inte att applicera på ett globalt samhälle, men vi behöver också röra oss bort från det globala till förmån för det lokala.
Det finns en uppsjö av antropologisk forskning och historiska skildringar som motsäger framstegsmyten, och det mesta tyder på att den är en inversion av sanningen. Ett starkt belägg för detta är att se på de jägarfolk som levt ända in i våra dagar i så vitt skilda och ogästvänliga (för oss) miljöer som Kalahariöknen, Amazonas och Arktis. Dessa folk inte bara överlevde, de ansåg ofta att de befann sig i Paradiset!
Det betyder inte att de inte upplevde död, sorg och andra svårigheter, som är en del av livet, men de var kapabla att hantera dem. Deras kulturer var så starkt bundna till landskapet de bebodde att de ofta hellre hade dött än att flytta.
Nu när de till stor del är anslutna till det globala nätverket kämpar många av dem med meningslöshet, alkoholism och diabetes till följd av att deras kultur och miljö har slitits sönder. Framstegsmyten säger att detta är en tuff men nödvändig och övergående fas – snart kan de bli som oss!
Så varför är dessa folk relevanta för oss som lever i ett kollapsande högteknologiskt samhälle? Det är inte för att vi ska bli som dem, vilket är en omöjlighet, men vi har mycket att lära av dem. Inte främst i det praktiska – även om det kan vara bra att lära sig jaga och hitta ätbara växter – utan i det existentiella.
De slår hål på framstegsmyten, de visar att människor är otroligt anpassningsbara och de lär oss att vi bör anpassa oss efter naturen snarare än tvärtom. Bara vetskapen om att våra förfäder levat på detta sätt i tusentals generationer kan återställa självförtroende, självtillit, autonomi och bygga motståndskraft mot manipulation.
Detta kan ge viktigt stöd i självtransformationen.
Man kan argumentera för att den teknologiska utvecklingen var evolutionärt förutbestämd, att det bara var en tidsfråga innan nyfikenhet och uppfinningsrikedom skulle leda mänskligheten hit. Men det är inget argument för att fortsätta mot avgrunden, likaväl kan man säga att det var självbevarelsedrift och avsmak som fick oss att inse att det är dags att ändra riktning.
Har då de senaste århundradenas utveckling varit helt förgäves? Själv tror jag att det fanns en mening bakom, men exakt vad kan vi inte se förrän i framtiden.
Livet kan bara förstås baklänges, men det måste levas framlänges.
– Søren Kierkegaard
/William Nilsson
https://williamnilsson1.substack.com/
https://www.svenskfarmaci.se/2025/10/20/okning-av-antidepressiva-apotekens-radgivning-avgorande/
https://www.cnet.com/science/elon-musk-we-are-summoning-the-demon-with-artificial-intelligence/
https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/e-halsa/valfardsteknik/
https://www.sd.se/vad-vi-vill/
https://www.sd.se/wp-content/uploads/2024/01/sverigedemokraternas-principprogram-2023.pdf
https://www.sd.se/wp-content/uploads/2022/07/sammanhallningspolitiskt-inriktningsprogram.pdf
https://kristdemokraterna.se/var-politik/politikomraden/aldre
https://kristdemokraterna.se/var-politik/politikomraden/kommunikationer–it
https://www.liberalerna.se/wp-content/uploads/liberalernas-partiprogram-2025.pdf
https://moderaterna.se/var-politik/sveriges-konkurrenskraft/
https://moderaterna.se/app/uploads/2022/01/Ideprogram_digitalt_9dec.pdf
https://www.centerpartiet.se/centerpartiets-politik/centerpartiets-politik-a-o/digitalisering
https://www.vansterpartiet.se/resursbank/partiprogram/
https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/vindkraft/fragor-och-svar-om-vindkraft/
